La torre de lo idéntico

[Jag läste åter om Er i tidningen.
Ni stod utanför huset i Beverly hills
och sade att Ni är summan av
fyrtio ensamma hotellrum.
Ni var iförd en utmanande klädsel,
även Ert hår var lysande ljust som ett moln.
Själv har jag aldrig bott på hotell.
Jag skriver till Er för att man bör undvika
vissa personer, såvitt möjligt
De behöver alltid vad de ser.
De behöver Er för att NI är lysande
och lik ett barn. Ni vet
vad som sägs om justitieministern?
Även om Herr Presidenten och Er?
Jag vill inte blanda mig i, tro inte det
Men jag är äldre än NI,
och inte så vacker: Mellan natt och gryning
tar någon Ert liv På morgonen
går de i mässan med frun och barnen
Det angår mig inte, det är klar
Det står en massa i tidningen om nerver
Jag menar: Ni är liksom dyrbar
Ni liknar något i oss alla
Ni talar ständigt om döden, men Ni har
aldrig kastats i det djupa mörkret som dränker
människan i aska och natt utan förbarmande
Undvik alltså att klä Er halvnaken
viska inte sådär konstigt när Ni sjunger
Undvik ensamma promenader och mörker Ert hus
syns nästan inte i all grönskan på bilderna,
är Ni intresserad av trädgårdsskötsel?]


[Volví a leer sobre usted en el periódico.
Usted estaba a la puerta de su casa de Beverly Hills
y decía que era la suma de
cuarenta habitaciones de hotel solitarias.
Iba embutida en un provocativo vestido,
también su cabello estaba resplandeciente y claro como una nube.
Yo nunca he vivido en un hotel.
Le escribo porque una debe evitar a
ciertas personas en la medida de lo posible.
Necesitan todo lo que ven.
La necesitan porque usted es luminosa
y como una niña. Sabe usted
lo que se dice del ministro de Justicia?
Incluso del Señor Presidente y usted?
No quiero meterme en eso, no crea.
Pero soy mayor que usted,
y no tan hermosa: entre la noche y el alba
alguien se lleva su vida. Por la mañana
van a misa con la esposa y los hijos.
No es asunto mío, claro.
En el periódico dicen muchas cosas sobre nervios.
Yo quiero decirle: usted es preciosa.
Usted se parece a algo que hay en todos nosotros.
Usted no deja de hablar de la muerte, pero usted
nunca ha sido lanzada a las profundas tinieblas que ahogan
al ser humano sin piedad en ceniza y noche.
Evite pues vestirse medio desnuda.
No susurre de esa manera tan rara cuando cante.
Evite los paseos solitarios y la oscuridad. Su casa
casi no se ve en las fotos por el follaje,
¿le interesa a usted la jardinería?]

*Norma Jeane Mortenson, 1933 [Silver Screen Collection].
 *Bästa Marilyn Monroe, Tua Forsström, 1987 [trad. Francisco Úriz].